Yahoo Search Búsqueda en la Web

Resultado de búsqueda

  1. ボブ・ゲルドフ. ロバート・フレデリック・ゼノン・ゲルドフ ( Robert Frederick Zenon Geldof KBE 、 [ ˈɡɛldɒf] [2] 、 1951年 10月5日 - )は、 アイルランド の シンガーソングライター 、 政治活動家 [1] 。. ブームタウン・ラッツ の ボーカリスト 。.

  2. Bob Geldof började sin karriär som frontman i bandet Boomtown Rats, vars största hit var I Don't Like Mondays 1979 som tillkom efter ett rättsfall där en flicka skjutit ner sina klasskamrater utanför skolan. Geldof spelade huvudrollen i filmen Pink Floyd The Wall som hade premiär 1982. I oktober 1984 såg han en TV-dokumentär om ...

  3. Bob Geldof, 2014. Sir Robert „Bob“ Frederick Zenon Geldof, KBE (* 5. Oktober 1951 in Dún Laoghaire, Irland) ist ein irischer Rockmusiker, der neben seiner musikalischen Karriere seit den 1980er Jahren auch für die Initiierung der Live-Aid-Konzerte sowie für sein sozialpolitisches Engagement gegen die weltweite Armutsentwicklung und für die Entschuldung der sogenannten Dritten Welt ...

  4. it.wikipedia.org › wiki › Bob_GeldofBob Geldof - Wikipedia

    Bob Geldof è nato a Dún Laoghaire, Irlanda, da genitori cattolici. Il padre Robert era di origine belga. [1] La madre Evelyn morì di emorragia cerebrale. Frequentò il Blackrock College, una scuola privata vicino a Dublino. [2] Era vittima spesso di atti di bullismo.

  5. BOB GELDOF Born in Dun Laoghaire, on October 5, 1951, Robert Frederick Xenon Geldof did not shine as a child, concocting his own school reports to appease his father. After stints as a slaughterman, road navvy, and pea canner, Geldof initially entered the music scene as a journalist on Canada's underground rock journal Georgia Straight.

  6. 10 de jul. de 2020 · Irish rock star Bob Geldof may have earned awards and cheers for pulling off 1985′s transcontinental music event, though it took a toll on his personal life and career. Live Aid changed Geldof from frontman of the Boomtown Rats singing their hit “I Don’t Like Mondays” to something more divine.

  7. Bob Geldof, em Lisboa, citado pela RTP, 6 de Maio de 2008 Mais de 1000 músicos tocaram no evento, que foi transmitido por 182 redes de televisão e 2000 estações de rádio. O evento ficou eternamente marcado como a última apresentação do grupo britânico Pink Floyd em sua formação original, antes da morte do tecladista Richard Wright em 2008.